Nya höns

Idag tog vi en tur till ”Hönsbörje” med resultatet att vi kom hem med två rädda men vackra damer. De är av en ovanlig ras, queen Silvia. Den ena är silver och den andra är guld. Namnen blev, kanske lite fantasilöst, Silvia och Victoria. Eftersom de är så rädda och flaxiga och inte alls vana vid hantering, får de bo i vardagsrummet några dagar.

image
Victoria
image
Silvia
Annonser

Tuppen trivs

Jag har fått rapport från tuppens nya familj att han redan är en i gänget. Än så länge går han med lika gamla welsummer. När han bli lite äldre ska han få sina cream legbardamer.

Den andra tuppen gissar jag inte kommer hitta något hem så han får bli kvar här och så hoppas vi att han och Räkan kan samsas. Han var inte lika tuff som den andra tuppen så han kommer nog underordna sig Räkan. Om han nu blir kvar är det lika bra han får ett namn. Amaretto blir det.

Här ser ni tuppen i sitt nya hem.

image

Liten har blivit stor

Tänk vad tiden går fort. Jag tycker inte det var länge sen Daphne var så här liten. Min lilla orädda, självständiga tuffing som minsann klarade sig själv!

Nu har hon löpt två gånger och efter andra löpet blev hon nästan som en annan hund. Hela hennes uttryck förändrades.  Nog är hon busig och glad fortfarande. Men ett visst allvar har smugit sig in. Hon tolererar inte att vem som helst luktar henne i baken och framförallt inte hur som helst. Lite respekt tack!

Hon har blivit otroligt kelig. Kan ligga i mitt knä nästan en hel dag. Och även om hon fortfarande är tuff och orädd har hon på ett vuxet vis insett att hon inte är osårbar. Hon har förstått att det kan vara bra att vara försiktig. Att hon kanske inte måste brottas med de största hundarna.  Hon kan till och med tycka att andra hundar är för mycket och måste få sig en tillsägelse. Som elva månader gamla bostonterriern Ellert. Hur ohyfsad kan man vara? tyckte Daphne. När man är inne ligger man faktiskt ner! Kom inte här och buffla. Guuuud så omoget och jobbigt. Ellert tog till sig av Daphnes ord även om han hade lite svårt att fatta. Några decimeters avstånd var nog bäst.  Fast hon var ju så rolig. Ja lilla Daphne börjar bli vuxen och det kom nästan som i en handvändning.

image

Dagmar

image

Vår lilla kyckling har fått namnet Dagmar.  Igår kröp hon in under  Esther ben när jag skulle fota henne. Lustigt att alla kycklingar trivs där. Särskilt med tanke på att lilla Dagmar inte har blivit särskilt mycket hanterad. Maja blir mycket störd om man rör hennes bäbisar.

Frihet

Restriktionerna är borttagna och hönsen får åter gå lösa. Svårt att beskriva hur nöjda de är. De har länge försökt smita ut när man går in i hönsgården och nu när man öppnar grinden är det som startande i ett skidlopp. De trängs och kan inte nog fort komma ut.

För Räkan är det första gången  att gå helt fri. Men han verkar lika cool som vanligt.

Lite roligt är att de nu kommer springande så fort vi går förbi grinden för de tror att de ska få mat. Så när man kommer hem och råkar gå förbi hönshuset möts man av hela flocken som springer i högsta fart.

Igår hittade de in i foderdelen.

image

Nya generationen

Förändringens tid i hönshuset.  De små kycklingarna växer för varje dag. Lika mycket växer inte Räkan men han har med stor självklarhet tagit befälet. Han sitter ofta på en hög gren i hönsgården och låter alla i omgivningen veta att han regerar i det här området. Hönsen verkar nöjda med hans insatser och är positiva till hans inviter. Vi har ännu inte släppt ut kycklingarna till de andra men de har, till Majas stora förfäran, lärt sig att klämma sig igenom gallret.

image

image

image

image
image